2012 har spelat in över 300 miljoner dollar på ca 10 dagar.
Att 2012 skulle bli en succé på bio förvånar inte någon. Knappast regissören, Roland Emmerich.
Han vet att vi älskar se varandra dö i massor.
Han gav oss försmak för sin massdöd-fetish redan 1996 med Independence Day.
Tanken är enkel. Låt en massa anonyma människor dö och följ istället de goda hjältarna som ska rädda oss från, naturen, utomjordingar eller maskiner.
Det sistnämnda såg vi i Matrix och krävde inte bara en utan två uppföljare.
Varför blir vi så fascinerande över att se massor av folk dö på bio?
Kanske är det så att vi vill fly från det vardagliga, men vill inte se saker vi drömmer om utan se saker vi inte vill uppleva. Tänk bara på att se en massa människor duka under blir succé och vi gillar det, men så fort vi ser en dokumentär om tsunamikatastrofen mår vi illa.
Men när vi såg Twister för 15 år sedan mådde vi så bra efteråt eftersom i Sverige blåser det bara lite och vi har SMHI.
Vi vill inte titta på program om framgångsrika företagare på TV8 utan hellre ser Lyxfällan på grannkanalen och säger till oss själva hur bra vi har det med vår privatekonomi.
Själv tittar jag på både ock för att se kontrasten till vardagen... men då och då gillar jag att gå på bio för att se folk dö.
Jag är ju människa, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar