Sesame Street

Förra veckan firade Seasme Street 40 år.

Jubileet som tyvärr inte uppmärksammades i Sverige.
Anledningen är tyvärr, att programmet inte längre sänds i Sverige.

Detta är verkligen synd.
Miljontals barn runt om i världen (mig inkluderat) har sagt sina första engelska ord sittande framför tv:n när Big Bird, Kakmostret, Kermit, Ernie eller Bert berättade sina moraliskt-korrekta historier.

I USA, däremot, är programmet enormt. Varje lördag följer mer än hälften av alla barn mellan 2 till 10 år programmet.
Artister slås om att vara gäster i programmet och sponsorer trängs i reklampauser. Att sända reklam under showen kan kosta lika mycket som under Oscars-galan.

Det finns någonting globalt med showen.
Alla barn runt om i världen känner igen sig och att samtidigt kan lära sig språket är bara genialt.
Alla barn har någon gång sett en fågel eller velat leka boll med en björn.

Det var med hjälp av Sesame Street som E.T. lärde sig sina berömda ord: "Phone home".
(Steven Spielberg inspirerades, för övrigt, av Mupparna här han fick idéen till Gremlins)

Att mannen bakom programmet, Jim Henson, är död sedan 20 år har inte hindrat gänget bakom Sesame Street att fortsätta.

I det speciella programmet förra veckan var gästen inte mindre än USAs First Lady, Michelle Obama.
Som vanligt kunde inte Kakmostret låta bli att reta säkerhetsvakter genom att kasta gammalt skräp på dem.

Även Google har tänkt på showen och skapat ett antal inspirerande versioner av sin logga som hyllning till Sesame Street.



Min dröm är att åter se Big Bird i svensk TV.

Kanske skulle våra nya invandrare lära sig språket snabbare.

Kermit och Big Bird slår bättre än kallt klassrum på SFI.







Michelle Obama är hon i mitten med gröna kläder (Obs! Inte salladen, alltså)